Referenser

senior

En nostalgi- och naturupplevelsetur till Homna, Edsbyn, 8 december 2010.

Seniorer från SPF Ovansjöbygden i Gästrikland, ville göra en annorlunda julresa. Kom i kontakt med Torparn. Vi skulle få göra slädturer till torpet och där äta en jultallrik. 30 personer kunde få plats att sitta och äta i stugan äta. När vi anlände till Homna var temperaturen på 19 kyliga grader. Vi fick kliva på i snickarboa och där dricka kaffe medans slädarna och hästarna gjordes i ordning. Tre slädar lastades med oss Ovansjöbor. Hästarna Uggle, Ior, (min favorit) och Blondie körda av Tôrparn, Göte och Ida. Curt var den som såg till att vi inte föll ur slädarna. Hästarna med bjällror och bjällerkransar började sin vandring mot de mörka skogarna i strålande solsken. Vi satt på fällar med plädar över knäna. Vid första stoppet en bit in i skogen tog Ove emot oss klädd i vargskinnspäls. Han bjöd på varm glögg med pepparkakor.

Efter en stund sattes hästarna igång igen och färden gick mot torpstugan.Där i ett varmt kök blev vi mottagna av Orvokki, Leif och Hasse. Vi fick sätta oss till dukat bord och avnjuta en god jultallrik i kakelugnens goda värme, i fotogenlampornas sken. När vi var mätta och belåtna ble vi ombedda att gå ut och sätta soss runt två stockeldar som tänts. Tord kom ur skogen och hälsade på oss. Han spelade gitarr och sjöng några julsånger och berättade roliga historier. Han avslutade det hela med att sjunga den julsång, han tyckte var den vackraste. Det var "Stilla Natt". Efter kaffet blev det dags att sätta oss i slädarna igen. Denna gång med tända tjärbloss. Färden bar av mot Homna, efter en stunds körning stannade hästarna och vi såg en brasa högt uppe i berget. Då uppmanades vi till STÖRSTA MÖJLIGA TYSTNAD! Ur skogens mörker steg mäkiga toner av en trumpet.

Två julsånger spelades och som avslut hörde vi "Stilla Natt". Trumpetaren hette Bosse, som får vårt varma tack, det gick rysningar genom kroppen av välbehag. Alla tyckte det var en underbar dag och ett minne för livet, en dag att minnas.

Vid pennan Ruth Grundin.